- Kände att jag behövde skriva det här. Läs inte om du ska klaga eller liknande..

Jag saknar dig, mer än någonsin.

Depressionen kommer tillbaka, tårarna trycker sig fram, tankarna om att inte leva, saknaden, rädslan och paniken kommer som en våg över mig. Sitter och skakar i ett hörn, skriver alla känslor i dagboken medans tårarna rinner ner för kinderna. Jag vill inte leva såhär längre, jag vill ha allt som förut. Ärligt, så var det perfekt. Aldrig varit lyckligare. Nu är allt bara skit och jag gör misstag hela tiden, ångrar mig och mår piss för det jag gjort. Varje jävla dag så kommer något nytt upp och tårarna kommer. Tänk er själva att leva ett liv när allt ni gör blir fel och ni verkligen inte orkar leva? Att varje dag dölja tårarna och låtsas vara så himla glad? Jag vet att jag ofta klagar på att jag inte orkar leva, men det ända som stoppar mig är att jag inte vågar. Om jag skulle vågat skulle jag gjort det, för de livet jag lever är inte roligt. Inte alls.

P.S; jag är så sjukt trött på alla jävla falska människor. Väx upp för fan!